humanwarrior.blogg.se

Ivar Lo-Johansson har tack vare sitt okonstlade språk alltid varit min absoluta favorit bland arbetarförfattarna, och jag har tidigare läst hela hans serie självbiografiska verk från 50-talet. Nu följde jag upp med en av hans senare memoarer från 70-talet. Valet föll på Asfalt, som skildrar författarens liv på 20-talet. Föga överraskande återfinns här flera av de motiv som dök upp i hans tidigare självbiografier, t.ex. tiden som prospektivt geni på en patentbyrå, där Lo-Johansson bl.a. spenderar månader siktande mot en perfekt avbildning av en svamp, samt väcker liv i en misslyckad evighetsmaskin. Boken är genomgående underhållande med massor av spännande anekdoter invävda i narrativet, men den är också mycket allvarlig och sorgsen. Särskilt gripande är scenerna med hans hopplöst lantliga statarföräldrar, vilka ter sig fullständigt malplacerade i en borgerlig storstadsmiljö. I egenskap av man berörs man också av författarens obesvarade kärlek till en rad exotiska skönheter, bland annat en ung romsk kvinna och en smäcker afrikansk prostituerad. Slutligen finns här också en läsvärd skildring av Lo-Johanssons umgänge med Eyvind Johnson, vars författarskap den förre ogillar: "De noveller jag läst av min kollega hade jag heller inte uppskattat. Stilen hade varit vig som en katt, innehållet finurligt och invecklat, men de långa meningarna tycktes ta hem igen vad de gett ut så att ingenting återstått." Boken är nästan 500 sidor lång, men jag sträckläste den på 2 dagar. Detta är inget mindre än en lysande tidsskildring från 1920-talets Europa.