immortalhorse

Faysa Idles debut Ett ord för blod har främst hyllats för att den ger en röst åt kvinnorna i samtidens stora svenska gängkonflikter. Emellertid är romanens värde större och mera universellt än så. Det här är det eskalerande gängvåldets historia skildrat inifrån. I slutet av boken definierar författaren sig som medberoende, men åtminstone stundtals framstår hon mera som medverkande. Hon har ett eget förflutet som ungdomsbrottsling, är nära släkt eller god vän med flera av aktörerna i konflikterna, och ter sig i de skildrade händelseförloppen likaledes ofta som mycket mer än bara en passiv åskådare, eller ett oskyldigt offer. För en som har en helt annan bakgrund är det också svårt att riktigt ta in hur normaliserat våldet i dessa miljöer egentligen är, eller har varit. Så t.ex. faller en tonårig Faysa i ett skede för en kille som först jagat några andra killar med en kniv genom förorterna. För den unga Faysa är detta uppenbarligen inte en ”red flag”, kanske för att det bara är en kniv och ingen pistol, istället är det ”ridderligt”. Någonstans här tror jag också att man skall leta efter det centrala budskapet i romanen. Det gäller att på alla sätt motverka denna normalisering av våld, och i stället se det för vad det är: fullkomligt onormalt och sjukt.